MiaKvack

Jag bestämde mig för att ta en bloggpaus och känna efter… och har knappt bloggat på två månader. Nu har jag kännt efter men vet fortfarande inte riktigt hur jag ska göra. Visst har jag saknat bloggen som arena, som skyltfönster och som ventil men jag har INTE saknat den gnagande känslan av dåligt samvete för alla de inlägg som aldrig blir skrivna.

Det finns så mycket här i livet som inte blir gjort och som inte hinns med. Det räcker att jag har dåligt samvete för de VIKTIGA sakerna, som när jag inte hinner med på jobbet, eller när jag inte orkar spela spel med barnen. Nätet svämmar över av inspirationsbloggar och det är inte direkt så att livet avstannar eller att en världskris bryter ut bara för att jag struntar i att visa upp mina scrapsidor på två månader. Det finns viktigare saker.

OM jag ska fortsätta blogga så ska det vara på mina villkor, för att jag har lust och för att jag tycker att det är roligt. Men en blogg som sällan uppdateras blir sällan läst och då känner jag mig ännu mer tveksam till att fortsätta skriva. Den som är intresserad av mitt liv läser hemma hos oss och den som är intresserad av mina scrapsidor överlever med största sannolikhet utan dem.

Jag fortsätter att fundera.

Dagarna går. Vardagen är här.

Scrapflytet (avslutandet) som var så intensivt för två veckor sedan verkar nu fullständigt ha avstannat. Inte blev sidorna fotade heller. Kväll efter kväll bara försvinner till alla måsten och borden i vardagskarusellen. Ibland funderar jag på att sluta blogga. För vems skull gör jag det? Och om fota-redigera-lägga upp bara är ännu en sak som jag tycker att jag borde göra men inte hinner eller orkar så kanske det är dags att bestämma sig…

För ett tag sedan funderade jag lite över att påbörja respektive avsluta saker HÄR. Det gick en tid, projekten fick vila och NU, nu är jag inne i avslutningsfasen. Sida efter sida slutförs i en rasande fart.

Det är fantastisk matematik tycker jag. En vanlig LO tar 1-2 kvällar att slutföra,  men jag kan påbörja fyra sidor på en kväll, vänta några veckor och sedan avsluta alla fyra en annan kväll. Det innebär att varje sida bara tar en halv kväll sammanlagt. Hur går det till? Hur kan man spara tid genom att arbeta irrationellt, plocka fram och städa undan, tappa fokus, glömma bort vad man håller på med och sedan börja om på ett nytt spår??? Jag förstår inte. Att arbeta effektivt och fokuserat med en sak i taget borde ge bättre resultat… Nej, jag förstår verkligen inte!

Hur som helst så är det tillfredsställande när traven med färdiga alster växer. Det är härligt att påbörja saker men ännu härligare att slutföra dem! …och jag har lärt mig någonting om mig själv.

Det här cremefärgade pappret med mönster i rött och turkost är ju bara hur sött som helst! Passar min lilla stjärnöga tycker jag.

När jag använder mönstrat papper som bakgrund skapar jag gärna ett ”hem” åt fotografiet med färg eller papper, för att markera fotografiet och ge det lite ”tyngd”. Här använde jag akrylfärg, olika mister, stämplar, papper, sömmar och stickles. De mjuka färgerna fick sällskap av svart som kontrastfärg.

En vanlig adresslapp färgades med mist och distresser för att passa de mönstrade pappren, och de svarta blommorna fick sällskap av sömmar, skvätt och halvpärlor i samma färg.

Jag mistade två olika cirkelmönster i olika färger ovanpå varandra, det ger sidan lite djup. Blommorna blingades med lite stickles.

Tyckte ni att mina DT-sidor var rymdinspirerade trots att jag lovat annat? Vad säger ni om den här då??? Håll med om att det är svårt att se att det är samma papper!

Vit cardstock har färgats med mist, chalk och crackle-färg, jag har stämplat och ruggat kanter för att få ett riktigt slitet och gulnat utseende.

Jag stämplade på tags och fäste runt kanten på layouten för ett slitet, lappat utseende. Även chipboardfrimärket fick sig en omgång med stämplar och färger.

Vågformen kantade jag med en vacker spets som jag chalkade innan jag sydde fast. Blomman är gjord av samma prickiga papper som sitter under det randiga. De turkosa ränderna får sällskap av bokstäver, halvpärlor och glitterlim i samma färg.

Det här pappret är om möjligt ännu mer oemotståndligt än det blå jag visade i söndags. Och visst passar det bra till de gamla bilderna på mina små stjärnor?

För lite mer liv i sidan skar jag ut ett hål efter ett glas och stansade ett mindre med en cirkelstans. På cardstocken bakom gnuggade jag fast rester av diverse gamla rub ons-alfabet, en härlig blandning av olika typsnitt.

Stjärnknapparna var egentligen grå och blå så jag färgade dem med distresser och stickles för att de skulle sticka ut lite mer.
 
Slarviga symaskinssömmar fick förstärka intrycket. Jag körde vit cardstock i min spiralbindningsmaskin för att få ”anteckningsblock” att använda på sidan. Blandningen av kugghjul, stjärnor och bling passar till temat.

Även idag visar jag upp något ganska ”rymdigt” med både stjärnor, planeter och rymdfarare. Jag föll verkligen för det här fantastiska pappret med stjärnbilder, älskar, älskar, älskar!

De mjuka cirklarna som jag fick genom att spraya mist över ett hålmönster mjukar upp det stela rutmönstret. Jag kompletterade också med en vågformad pappersremsa och runda stickers.

Mitt senaste DT-paket innehöll läckra papper från OAs serie Rocket Age. Först tänkte jag att ”åh, det blir ju perfekt för mig som har en sjuåring med rymddille” men när jag väl börjat skapa så insåg jag att dessa papper är så flexibla och passar så bra till allt möjligt. Inte alls bara rymdsidor. Många papperstillverkare gör ju så, att de har några front-mönster som tydligt förmedlar budskapet/temat och några komplement-mönster som hjälper till att lyfta de kraftiga mönstren eller kan användas ensamma för en neutralare look.

Idag visar jag dock en presentask på rymdtema, fylld med tuggumin som även de för tankarna till barndomen.

I skåpet hittade jag en gammal ask som jag klädde med pappret. På locket använde jag framsidan och till själva asken använde jag baksidan av samma papper. Jag sprayade med mist och skvätte svart akrylfärg på locket innan jag dekorerade med satinband, klistermärken och knappar. Avslutningsvis duttade jag med stickles här och där.

I våras döptes en liten Ebba och i present fick hon en slant. Jag köpte en vitlackad sparbössa av träfibermaterial på Panduro och altrade den med söta papper och massor av blommor, stack ner sedeln i öppningen och slog in det hela i cellofan. En perfekt present till en liten prinsessa.

Bilderna är klickbara. (om jag lyckades)

Natursnöre, biljetter, knappar och blommor i en härlig mix.

Filtbokstäver passar fint till en liten bebis.

Fler bilder på sparbössan och det matchande tag-kortet som jag knöt vid cellofanpaketet.

En härlig semester har nått sitt slut. De senaste fem veckorna har vi hunnit med lite av varje, både stranddagar, utflykter och lite husfix. Framför allt har vi dock tagit det lugnt och ignorerat de långa fixarlistor vi skrev i våras och istället sett till att ha ordentlig SEMESTER. Imorgon är det vardag igen och det är dags att få snurr på livet. Förhoppningsvis får jag snurr även på bloggen för jag har massor av scrap att visa.