MiaKvack

Söndag morgon 06.30.

Barnen sover, utmattade efter gårdagens mello, och jag scrappar!

Maken har firats idag. Två dagar i förskott för att barnen (som lånas ut imorgon igen) skulle få en egen kalaskväll tillsammans med pappan, och för att vi skulle få ”överraska” honom traditionsenligt med smörgåstårta och semlor. Gårdagens snöstorm gjorde mig en smula nervös men idag var vädret ett annat så jag stressade iväg för att turbohandla innan jag hämtade tre barn på lika många snö-åkdon från två olika förskolor, pulsade hemåt, serverade mellis, snabbröjde och började smörgåstårtebakandet medan barnen lekte picnic under trappen. Barnens kompis hann precis lagom gå hem för att Isak och Tindra skulle hinna dekorera (även detta traditionsenligt) smörgåstårtan innan pappan syntes i dörren. Barnen hojtade glatt ”överraskningskalas” och skrålade ”ja må han leva” för full hals. Pappan öppnade sitt stooora paket (ishockeyspel), vi mumsade på smörgåstårta och semla och ostbågar (Tindras förslag) och spelade hockey tills svetten lackade. En riktig toppenkväll!

Däremot är jag helt slut så något scrappat blev det inte. -idag heller.

Trevlig helg!

Maken hemma igen, ordningen återställd. Skönt.

Fyra dagar gick ganska fort och jag ”led” inte särskilt mycket, däremot tyckte barnen att det var jobbigt. Dels saknade de sin pappa, dels var de ju tvugna att följa med på sådant de inte var intresserade av. Vi brukar vara ganska duktiga på att dela upp oss, en vuxen åker och handlar medan den andra bygger lego med barnen, en vuxen städar medan den andra går till pulkabacken, osv. Nu gick det ju inte att göra så och det blev inte mycket ”kvar” av helgen… Däremot var de helt fantastiska och klagade inte nämnvärt!

Jag har konstaterat att det är ganska enkelt att vara singel på vardagarna när allt liksom bara flyter på ändå, oavsett hur många vuxna som finns hemma. (det är ju ändå jag som lämnar och hämtar på förskolan samt lagar mat så det blir ingen jätteskilnad) Betydligt mer besvärligt är det under helgen då man har en del att ordna samtidigt som man vill passa på att umgås mycket med varandra. På något sätt känns det tryggt inför våren när Davids nya jobb kommer att innebära mer resande än tidigare, han kommer ju trots allt att vara hemma på helgerna!

Nu är det läggdags, för jag är helt slut!

Tillfälligt singel, David åker skidor.
Ingen att dela uppgifterna med så hela den lilla familjen måste släpas med på varje litet uppdrag eller utflykt. Tre dagar totalt detaljplanerade. Jobba, städa, diska, tvätta, veckohandla, laga mat, kalas, shopping, gympa, fikabesök. Kan vi få lite lek och vila tack?

Ibland känns det som att allt man skapar ser likadant ut, och kanske särskilt då om man skapar nära 40 julkort på fem veckor… Idag visar jag dock två julkort som sticker ut lite i jämförelse med de andra jag skapat.

Dessa underbara julgranskulor är utstansade med en Revolution, det är nästan så att jag vill köpa ett nytt stansverktyg bara för att kunna köpa den dien. Övrigt material är gammal skåpmat.

Måste julkort alltid vara röd-gröna med tomtar på? Om det inte stod just GOD JUL på detta kunde det lika gärna vara ett gratulationskort. Ibland måste man utmana sig själv lite. Om inte annat så för att ge ögonen lite omväxling.

Jag bara älskar detta papper med ”gamla bokmärken” på, problemet är att det är svårt att dekorera utan att kortet ser överbelamrat ut. I såna situationer känner jag mig inmålad i ett hörn, jag är inte nöjd med resultatet, känner mig inte färdig men kommer ändå inte vidare… Länkar till kort med mycket av både mönster och dekorationer tas tacksamt emot.

Isak säger att mina älsklingsfärger är vitt och silver (eftersom jag bara tillåter pynt i de färgerna i min julgran, i deras får de ha hur sprakande de vill) men egentligen är det nog olika bruna toner.

Idag visar jag två typiska Mia-kort i typiska Mia-färger. Prickigt papper från Wild Aspargus, tags och filtsnöflingor från Apidae, filthjärta från IKEA, gem från panduro och snörstumpar från stenåldern. ungefär.

Jag fortsätter att visa julkort, idag är temat snö.

Snöflingeknapparna var en gång ”för fina för att användas”… nu hamnade de på ett kort tillsammans med små rester av BG-papper.

Snöflingepappret är gamla KMA-rester från 2002/2003. Fina, fina nålar, silverblomma och textiltext är från apidae. (nya)

Rester från Chatterbox (papper) och Li’l Davis (band).

Detta snöflingepapper var så fint att jag köpte fyra ark. PSX 2003.

Som jag skrivit förut så ägnades jullovet och halva januari åt julkortstillverkning. Kravlöst skapande med sanslöst god framförhållning. De flesta (tyvärr också de bästa) är redan prydligt förpackade i cellofanpåsar eftersom jag förmodade att intresset för dem skulle vara tämligen svalt (vem mer skapar julkort i januari?) men nu beslöt jag mig för att visa några i allafall.

Jag har arbetat efter principen ”använd slut på gamla rester” och fått rensat en hel del. Väldigt tillfredsställande.

Det mönstrade papper är ett gammalt embossat elsie-papper där jag slipat fram den vita kärnan. Spetsen är handknypplad och blev över när jag sydde en duk i sann ”använd det du har-anda”, organzabandet är från 2004.

Renpappret hör till de första scrappapper jag köpte (år 2000?) jag tyckte så mycket om det att jag köpte flera stycken. NU har jag använt upp dem! Papperssnöre från IKEA 2007.

Kottepappret är från 2003 *roll* och även det är numera SLUT! Röda blingstenar från 2006.

Hur jag kan minnas årtalen på sakerna? När jag började scrappa var butikerna lätträknade och köptillfällena få. Det var helt enkelt en unik händelse värd att bevaras i minnet! Jag minns att jag köpte kottepappret på vår västkustsemester 2003 (en omväg på 10 mil är väl inget?) och organzabandet till en swap jag var med i när Isak var nyfödd. Sån är jag, jag minns alla möjliga konstiga saker men har ingen aning om bilarnas registreringsnummer eller vilket försäkringsbolag vi använder.

En liten älva från förra helgens härliga kurs. Hon är färglagd med distresser och vingarna glittrar av stickles; waterfall. När jag fotade och redigerade bilden försvann dock skuggor och färgskiftningar så hon ser plattare ut än i verkligheten.

Kortet är gjort med materialet från kursen. Det är så underbart att få använda material som någon annan valt ut. Jag hade verkligen inte valt dessa papper att kombinera men när man ser det färdiga resultatet passar de jättebra ihop! Det är min stora brist som scrappare, att våga kombinera färger och mönster lite mera fritt. Jag använder oftast färdigmatchade serier, för att få EXAKT rätt färg och struktur. Dötrist.

Distresser eller akvarellpennor då? Ja, jag vet faktiskt inte. Mina gamla akvarellkakor behöver bytas ut, det är en skolsats med klara grundfärger, vilket innebär en förskräcklig massa blandande. Dessutom blir inte alltid resultatet som jag tänkt mig. Jag vill ha fler färger/dovare färger för att förenkla. Akvarellpennorna var jättelätta att arbeta med, och färgen var lätt att styra. Men samtidigt älskar jag distressrefillernas dova färgskala… Jag gillade båda, men måste välja! *suck* …skulle behöva testa mera.