ett mirakel

Jag scrappar. Det var länge sedan och sååå välbehövligt!
Papperspyssel har stått överst på min Att göra-lista i flera veckor, men tröskeln har varit hög. Sent igår kväll satte jag igång. Egentligen var klockan redan för mycket för att dra igång ett sånt projekt men jag tänkte att om jag bara startar lite så kan jag fortsätta imorgon. Det var helt rätt tänkt.

-Varför gör jag inte det här oftare, när jag mår så bra av det? mumlade jag till David. och gick och lade mig med skrivbordet fullt av blommor och grejs så att jag skulle vara tvungen att fortsätta idag.

I kväll skickade han iväg mig till scrapsakerna direkt efter kvällsmaten men kommentaren:

-Vem ska ta hand om oss om DU går sönder?

Nej precis. Det var ju det där med syrgasmasken… Jag måste ju hitta små stunder då jag tar hand om mig själv och gör saker för min egen skull. Tur att någon förstår det. Synd bara att det inte är jag själv.
Nu är min lilla tavel-låda färdig och jag känner mig alldeles lugn och fulltankad. Jag undrar om jag ska starta något nytt som jag fortsätter med imorgon?

vardag

Varför är det så svårt?oxygen_mask_

Hösten är här med jobb, kvällsaktiviteter och att-göra-listor. Rutiner, logistik och vardagspussel.

Mitt mål för hösten är att bli bättre på att sätta på min egen syrgasmask först och sedan hjälpa andra. Utan syrgasmasken fungerar jag varken som förälder, hustru eller pedagog. Det vet jag ju. Varför är det ändå så svårt?
När jag blir arg på barnen så säger jag: ”Lyssna nu. Gör det du ska.” och sedan förväntar jag mig att de gör just det. Varför lyssnar JAG inte på mig själv?

Varför tar jag mig inte tid att andas lite syre?

 

semester

Våren har varit tuff på många sätt. En ändlös rad av sjukdomar. Orimliga krav och arbetsuppgifter som inte ryms inom arbetstiden. Övertidsarbete. Orkeslöshet. Tristess.

Nu väntar fem veckors semester. Fem välbehövliga veckor som jag vill fylla med vila, glada stunder och solsken. Jag hoppas hitta ork, lust och inspiration för skapande av något slag.

Denna första semesterdag tänkte jag rensa och sortera i skaparhörnan. Inte nödvändigtvis för att behovet var akut, utan för att det brukar vara ett bra sätt att återupptäcka både material och inspiration…
Istället körde jag fyra maskiner tvätt, bäddade rent, städade större delen av huset, jobbade en stund, bedrev fritidsverksamhet, utfodrade fyra hungriga vargar, tog jobb som badvakt samt åkte en sväng till IKEA. Helt enkelt en fantastisk dag!
Skaparhörnan får städas en annan gång.

 

passerat

Påsken passerade utan att vi riktigt hade möjlighet att njuta. När jag plockade undan pyntet passade jag på att ta några bilder med mobilen för att komma ihåg att det faktiskt varit påsk, trots allt…

20130413-072956.jpg

20130413-073008.jpg

20130413-073020.jpg

hoppsan

Och så passerade även påsken.

De senaste veckorna (månaderna?) har kantats av sjukdom och inställda roligheter. Påskmiddagar, bowling och annat skoj som planerats har vi fått stryka en efter en. En lightrenovering har lagts på is. Helgens aktiviteter är hotade… Nu är jag VERKLIGEN trött på denna vinter och alla sjukdomar! Jag vill ha vår med ljus och värme så att bacillerna flyger iväg.

försvunnen tid

Var tar tiden vägen? Jag förstår det inte…

Sist jag skrev var David i Texas och jobbade. Han har kommit hem för länge sedan, vi har hunnit med fest, vardag, en skidresa (Där de flesta av oss var sjuka de flesta av dagarna, men annars var det en trevlig resa…) och lite av varje.
Nu rullar födelsedagståget in. Vi har redan hunnit avverka Davids födelsedag och vårt gemensamma kalas, men vi har tre födelsedagar, tre (eller fyra?) kalas, en hajk (Isak) och en sälenresa (David) att se fram emot de närmsta fyra veckorna. Plus den normala vardagen med jobb, skola, innebandy, scouter, gymnastik, tandläkarbesök, skridskoutflykt, öppet hus, föreläsningar och kvällsmöten. Jag tror vi har EN tom dag kvar fram till påsk…
Fullt upp skulle man kunna säga. Det är kanske inte så konstigt att jag aldrig hinner scrappa.

Eller det gör jag ju, ibland, men att fota och blogga är det snålare med. Å andra sidan tror jag inte att det är så många som fortfarande tittar in här efter min evighetslånga bloggtorka…

stökigt

David är utomlands i två veckor, Tindra är sjuk och Isak trött och sliten. Dagarna fylls av längtan. Vi räknar ner till fredagen. Återföreningen.

Barnen har somnat tillsammans uppe i dubbelsängen, jag sitter och scrappar. Jag plockar bland mina saker och hittar små skatter. Jag fylls av lust och skaparglädje. Jag hittar tillbaka. Skrivbordet är stökigt men det gör ingenting. Jag fortsätter imorgon kväll.