MiaKvack

Jenny hade fått hem så söta små fioler och jag erbjöd mig glatt att skapa något med en av dem. Det blev ett grattiskort i ganska neutral stil.

Allt material hittar du på STELLAS.

Idag har jag redigerat LO-bilder, så nu borde jag få lite mera fart här inne! Jag hittade också gamla bilder som jag TROR att jag inte visat tidigare. Den här söta ”exploding boxen” till exempel. Har jag visat den så får ni se den som en favorit i repris, för en favorit är den både hos mig som gillade att göra den och hos barnen som älskar att öppna den. Modellen är ju ingen nyhet i scrapvärlden precis, det är fyra-fem år sedan jag såg en liknande första gången men det har inte blivit av att jag själv gjort någon förrän på en av AnnaMarias suveräna kurser i våras.

Skenet bedrar. Vad som ser ut som en vanlig liten ask förvandlas till ett hav av fjärilar när man lyfter på locket.

Idag tänkte jag visa er anteckningsböckerna jag scrappade som avslutningspresent till Isaks förskolepedagoger.

Nähä.

De blev färdiga igår kväll och naturligtvis var jag så ivrig att överlämna dem innan de går på semester att jag glömde fota dem. Attans.

Nåja, jag kan ju iallafall tipsa om principen… Jag använde DE HÄR FINA BLOCKEN där framsidan är som en transparent plastficka där man enkelt stoppar in en egen scrappad sida (eller teckning eller foto eller… ja ni fattar.) När jag gjorde pedagogernas block tänkte jag på vika färger och mönster jag förknippar med dem och skrev deras namn med chipboardbokstäver för att blocken verkligen skulle kännas personliga. Ungefär som DE HÄR som jag gjorde till mina kollegor. Suverän present tycker jag själv: Något personligt men samtidigt något man förbrukar. Jag är inget större fan av ljuslyktor och andra dammsamlare kan jag säga.

Laila frågade om konservburkarnas vassa kanter, och eftersom svaret kanske intresserar fler så kommer det så här.

Kanterna är ju alltid ett gissel. Jag hade en gång en konservöppnare som skar rakt neråt och liksom böjde in kanterna, helt suveränt för sådant här pyssel! Dessvärre var den ganska trögjobbad och eftersom jag oftast öppnar en konserv för att komma åt själva innehållet och inte för burken i sig så slängde jag ut den vid en skåprensning för en massa år sedan. Den öppnaren jag har nu är snabb och enkel, men kanterna blir vassa.

Ska burken vara vara blomkruka/ljuslykta så struntar jag i kanterna, ibland har jag till och med låtit locket sitta kvar lite halvöppnat. Till en pennburk däremot så behöver man klämma ner kanterna med en tång och eventuellt även fila lite också. Någon gång har jag fodrat öppningen med svart textiltejp, det blir både snyggt och tryggt.

En annan lösning är att köpa burkar med snäll öppning. Den sortens majs som vi brukar köpa har ett tunnt aluminiumlock, ungefär som det på cremefraicheburkarna och under det är burkkanterna jätterunda och mjuka. Bra till sudd- och gemburkar.

Naturligtvis måste ni få se de odekorerade burkarna på mitt köksbord också, så här ser de ut.

Idag vill jag visa er några konservburkar som fick bli pennställ med hjälp av läckra papper från Graphic 45.

Man kan ju använda burkarna precis som de är; udda burkar med annorlunda etiketter ger en lite retro-chic känsla, eller ta bort etiketterna för en industri-ruffig stil. Den här gången valde jag dock att pynta dem med Graphic 45s A Proper Gentleman och Domestic Godess.

Jag älskar konservburkar! Jag älskar den lite ruffiga metallen som kontrast till annat tjusigt och perfekt. På köksbordet får några konservburkar i olika storlekar vara blomkrukor och ljuslyktor, det är en fin kontrast till murgröna och vita dukar, och så passar de ju så bra just i KÖKET!

Här har jag dekorerat ett par burkar med de vackra pappren och klipparken ur graphic 45s nya Le Romantique Collection. Lite romantik, lite vintage, lite shabby chic… När jag började skapa var tanken att den råa metallen skulle synas, jag skulle bara dekorera delar av burkarna, men det fanns ju så många fina mönster och bilder att använda att jag inte kunde välja! När jag arbetat färdigt insåg jag förvånat att jag hade täckt hela burkarna med vackra saker…
De här burkarna fick bli till romantiska blomsterarrangemang.

På den redan lovordade vintagekursen fick vi även göra detta plånbokskort, en jättekul vikning som kan användas på olika sätt. Jag lyckades förstås vända kortet fel när jag stämplade så mina fickor fick hamna åt fel håll, men det gör inte så mycket. Det viktigaste när man går en kurs är ju att testa och lära sig nya saker, själva slutresultatet kommer i andra hand.

Idag vill jag visa er en liten söt ask jag gjorde på vintagekursen. Ingenting märkvärdigt, men den var så kul att göra. Den gör sig som synes rätt bra tillsammans med måttbandsasken. Det är liksom så allt jag skapar just nu ser ut…

Vid det senaste Stellas-besöket hittade jag dessa URSÖTA måttband i URSÖTA förpackningar. Egentligen behövde jag väl kanske inget nytt måttband men jag fick så proffessionell övertalningshjälp av både Jenny och AnnaMaria att köpet snart var ett faktum. (Följande dialog är fritt från minnet, hoppas att ingen känner sig felciterad! *skratt*)

Jenny: Det är klart att du måste ha ett sånt här, det har ju både halssnodd och magnet, då tappar du inte bort det. Tänk vad smart! Dessutom är det centimeter på ena sidan och tum på den andra, ett oumbärligt verktyg för en scrappare!!!
AnnaMaria: Javisst, och tänk vilken fin ask det kommer i, den kan du ju altra och ha som en fin presentförpackning! Perfekt!

Sagt och gjort.
Måttbandet fungerade alldeles utmärkt när jag skulle sy nya gardiner, nu vet jag nämligen fönsterbredden i både tum och centimeter *fniss* och förpackningen är numera bevisligen altrad. (ett 20-minutersprojekt) Den lilla prinsessan här hemma blev dock mycket besviken när hon insåg att asken faktiskt inte var till henne. Med eller utan godis.

Med detta vill jag säga att man kan göra det mesta av det mesta, det gäller bara att se möjligheterna i saker runt omkring sig.

Förpackning/måttband: Stellas (fysiska butiken)
Blommor, blad och bling: Prima/Stellas
Ängel och satinband: krafslådan på skrivbordet.