försvunnen tid

Var tar tiden vägen? Jag förstår det inte…

Sist jag skrev var David i Texas och jobbade. Han har kommit hem för länge sedan, vi har hunnit med fest, vardag, en skidresa (Där de flesta av oss var sjuka de flesta av dagarna, men annars var det en trevlig resa…) och lite av varje.
Nu rullar födelsedagståget in. Vi har redan hunnit avverka Davids födelsedag och vårt gemensamma kalas, men vi har tre födelsedagar, tre (eller fyra?) kalas, en hajk (Isak) och en sälenresa (David) att se fram emot de närmsta fyra veckorna. Plus den normala vardagen med jobb, skola, innebandy, scouter, gymnastik, tandläkarbesök, skridskoutflykt, öppet hus, föreläsningar och kvällsmöten. Jag tror vi har EN tom dag kvar fram till påsk…
Fullt upp skulle man kunna säga. Det är kanske inte så konstigt att jag aldrig hinner scrappa.

Eller det gör jag ju, ibland, men att fota och blogga är det snålare med. Å andra sidan tror jag inte att det är så många som fortfarande tittar in här efter min evighetslånga bloggtorka…

2 reaktion på “försvunnen tid

  1. Tiden är det enda vi alla har lika mycket av, inte sant? 🙂 Grattis i efterskott och hoppas att det nya året bjuder på det du önskar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *