ett mirakel

Jag scrappar. Det var länge sedan och sååå välbehövligt!
Papperspyssel har stått överst på min Att göra-lista i flera veckor, men tröskeln har varit hög. Sent igår kväll satte jag igång. Egentligen var klockan redan för mycket för att dra igång ett sånt projekt men jag tänkte att om jag bara startar lite så kan jag fortsätta imorgon. Det var helt rätt tänkt.

-Varför gör jag inte det här oftare, när jag mår så bra av det? mumlade jag till David. och gick och lade mig med skrivbordet fullt av blommor och grejs så att jag skulle vara tvungen att fortsätta idag.

I kväll skickade han iväg mig till scrapsakerna direkt efter kvällsmaten men kommentaren:

-Vem ska ta hand om oss om DU går sönder?

Nej precis. Det var ju det där med syrgasmasken… Jag måste ju hitta små stunder då jag tar hand om mig själv och gör saker för min egen skull. Tur att någon förstår det. Synd bara att det inte är jag själv.
Nu är min lilla tavel-låda färdig och jag känner mig alldeles lugn och fulltankad. Jag undrar om jag ska starta något nytt som jag fortsätter med imorgon?

En reaktion på “ett mirakel

  1. Att ha någon som är duktig på att se ens egna behov är guld värt! <3 Vad roligt att du har scrappat igen. Jag hoppas att det håller i sig! Det är ju verkligen så att om vi bara gör sådant som känns som krav och måsten är det svårt att hålla ihop. När vi snubblar (för det gör vi ibland) är det skönt att ha någon som håller under armen så vi inte faller rätt i backen. Hoppas att november blir en kreativ och energirik månad för dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *