En skaplig natt trots hostande och nattvandrande.
Lilla T undrade bekymrat varför hon inte fick sova hos mig (jag bar tillbaka henne då hon somnat om men det mindes hon tydligen ändå) när det är så gooosigt och jag svarade att jag inte kan sova när hon ligger och sparkar på mig:
-Oj, husäkta mamma, det var inte meeeningen. Jag försöker ligga still men mina ben rör sig ändå!
Hur söt som helst.
En dag fylld av kärlek.
När jag låg vaken inatt och lyssnade på stumpans hostande tänkte jag på den gångna helgens barnkalas och insåg ganska omgående att jag är väldigt lyckligt lottad. Jag vet inte hur vi burit oss åt men på något sätt har våra barn blivit osedvanligt välartade och det som igår kändes outhärdligt var vid närmare eftertanke bara sunda reaktioner. Allting är relativt. Idag ser jag barnen i nytt ljus.
Kärlek.
