Varför är det så svårt?

Hösten är här med jobb, kvällsaktiviteter och att-göra-listor. Rutiner, logistik och vardagspussel.

Mitt mål för hösten är att bli bättre på att sätta på min egen syrgasmask först och sedan hjälpa andra. Utan syrgasmasken fungerar jag varken som förälder, hustru eller pedagog. Det vet jag ju. Varför är det ändå så svårt?
När jag blir arg på barnen så säger jag: ”Lyssna nu. Gör det du ska.” och sedan förväntar jag mig att de gör just det. Varför lyssnar JAG inte på mig själv?

Varför tar jag mig inte tid att andas lite syre?